Stolt matte

Varje gång jag sover över några nätter hos pojkvännen blir Zoomer deppig. Sedan när jag kommer hem blir han antingen sur på mig eller jätteglad. Men den här gången när jag åkte fick han följa med.
I början tyckte han INTE om det. Gick omkring lite i Peters lägenhet och sniffade, sedan la han sig under soffan och stannade där ett bra tag.
Men när han hade varit där någon dag eller två började det att bli bättre. Han kom och strök sig mot benen och ville bli upplyft och klappad (katten alltså).
Sedan köpte jag en leksak till honom som såg ut ungefär så här:

Kattleksak

Den tyckte han var jätterolig. Så sött när han boxades med musen och ibland kunde han ta tag i den med tänderna och släpa upp den i sängen. Min gulle-Zoomer det! =o)

Är faktiskt ganska stolt över Zoomer. Visst var det lite sisådär i början. Men överlag så var han väldigt duktig. Sa man åt honom att gå ner från bordet så gjorde han det. Han förstörde ingenting och var bara så söt hela tiden.
På vägen hem skrek han i bilen, men han dreglade, bajsade eller kissade inte (som han gjort tidigare) utan var ganska lugn faktiskt och han gick hela vägen från bilen och till trappuppgången helt själv. Dessutom sprang han inte och gömde sig såfort vi kom innanför dörren som jag trodde utan pussades lite med Sussie och sedan var allt som vanligt igen.
Jag är en riktigt stolt matte!

Zoomer

Nej, nu ska jag gå och lägga mig... Har så himla ont i magen... =o(