De som inte behövt räkna stora backar med kablar, lådor med plintar och annat skit kanske inte tycker det verkar så farligt. Man slipper ju faktiskt det vanliga arbetet under den tiden. Men jag kan avslöja att det är ett skitjobb.
Man får stå, sitta och nästan ligga i alla möjliga ställningar medan man räknar flera tusen av tex skitiga kablar. När man sedan skrivit antalet på en liten liten klisterlapp och satt intill artikelnr kommer nästa roliga uppgift. Att skriva upp allt på en lista. Hur svårt kan det vara för att sånt här företag att skapa ett litet program så att man snabbt och smidigt scannar artikelnr och sedan skriver in antalet på en dator?
Nej, här fick vi en 31-sidor lång lista med hur många artikelnr på som helst som vi sedan skrev in antalet på det vi räknat. M och jag stod i säkert en timme och rabblade siffror efter siffror. För man måste ju hitta rätt artikelnr och efter en jävla massa räknande börjar huvudet bli lite mosigt och siffrorna, både dem man läser och dem man hör blandas ihop. Efter att fört in det fick vi 8 sidor med artikelnr och antal som skulle föras in i den andra listan. De hade ju inte gjort det enkelt för oss heller, då samma artikelnr kunde återkomma flera ggr. Då satte vi oss i lunchrummet och fikade samtidigt. En kaka och starkt kaffe var nödvändigt just då.Tappade helt räkningen på hur många muggar det blev under dagen...
Just på vår avdelning har vi ju egentligen inte så mycket att inventera. Det kanske tar en timme eller nåt. Fortare om något talar om för oss att vi inte behöver räkna alla skruvar och buntband INNAN vi faktiskt hunnit räkna dem.
Men så är det ju så att vår avdelning har som ett litet eget lager (vi kan kalla det så iaf) där bla alla kablar, slangar, komponenter och skit finns. Vi kom ju inte hundan att inventera där inte.
Tur att man har sånna bra arbetskamrater iaf. Man är inte ensam och man kan alltid lita på att en hel del knäppt kommer ut från dem. Är man trött så är man och det mesta blir roligt då. Som P's kommentar: "Man skulle ha en sån där scanner så man kan pippa dem..." som fick oss alla att bryta totalt. Hon brukar ju inte använda sådana ord i vanliga fall precis och hennes min när hon sagt det var obetalbar. =D
Nåväl, dagen tog slut till slut och då var det bara cykla hem i decimetertjock nysnö som fallit ovanpå all den andra snön. Här hemma väntar nu tvätt, disk och städ. Men jag ska inte klaga, jag hade kanske tänkt på mer det om jag inte hade haft en blixtrande huvudvärk...
Åh, har jag förresten nämnt att vi den 27:e återgår till dagtid på jobbet med de gamla pissiga arbetstiderna? Nå, nu vet ni iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar