Min dygnsrytm har skitit sig

Jag är en arbetslös 19-åring som frivilligt går och lägger sig kl 9 på kvällen och går upp runt 7-8 på morgonen.
Låter det normalt?
Nope, och det är det inte heller. Jag har alltid varit en nattmänniska, det är ju på kvällen/natten man kommer i gång med saker och ting. Men nu, bara för att jag ville kunna somna samtidigt som min pojke, som skulle lägga sig tidigt eftersom han skulle gå upp tidigt, var jag "tvungen" att gå upp tidigt morgonen innan. Nu har det blivit en ond cirkel.
Min dygnsrytm har skitit sig helt och hållet.
Eftersom jag gick upp tidigt blev jag ju trött tidigt. När jag hade fått mina timmars sömn vaknade jag. Tidigt. Vilket gjorde att jag blev trött tidigt, somnade och vaknade tidigt igen. Visst skulle jag kunna försöka vara uppe så pass länge att jag vaknar sent dagen därpå. Men av någon anledning har min fantasi tagit semester från mig för tillfället och jag kommer inte på något att göra.
Och vad gör jag när jag inte kommer på något att göra? Jo, sätter mig framför Tv:n. Men eftersom Tv:n är död (försökte sätta på den i går, men den bara väste åt mig...) så får jag lägga mig på sängen i mitt rum och titta. Jo, lägga mig på sängen... Dödsdömt om man är trött.
Eller så kan jag lägga mig på sängen och läsa.
Tycker inte jag behöver tillägga något på det.

I och med att fantasin är borta, kommer jag inte heller på något att göra om dagarna. Tror in att dagarna känns kortare då när man stiger upp vid 7?
Nej, antingen får jag hitta en praktikplats (men helst ett jobb) eller så får fantasin vackert ta och komma tillbaka från Bahamas så att jag har något att göra.

14:31
En av "kattungarna" vi har heter Jeppe. Han är en kopia av sin mor fast med lite tillbehör.
Han är den näst största av "ungarna", ganska vild av sig och gillar att krypa under mitt täcke.
I dag märkte jag även att han har en stark höger.