Ok dag

Ja, jag får nog säga att det var en ok dag ändå. Den började så skit som den kan göra med värk och annat skit på jobbet. Dåligt humör och sämre sätt att hantera det. Ungefär som en vanlig dag alltså.
Men sen ändrades det.
Jag tror det var när vi satt och hade stopp. Vi pratade som vanligt om hur vi hade det och började skratta åt det. Ni vet skratta som i: så här illa är det faktiskt och vi kan inte göra ett skit åt det. Vi kan kalla det mörk humor. ;-)
Bla så pratade vi om S som håller på att läras upp på vår avdelning. När chefen tog med henne till oss och sa att hon skulle vara här nu, frågade hon direkt om det inte fanns jobb på hennes gamla avdelning. När hon fick ett nekande svar frågade hon om det inte fanns plats för henne på någon annan avdelning. Samma svar där. I ren desperation (antar vi) frågade hon om det inte fanns plats för henne inne på kontoren. Nop. Och där tog dessutom alla alternativ slut.
Visst låter det som hon såg positivt på att börja hos oss? ;-)
Vi skrattade iaf vilket var skönt. Sedan, det bästa på hela dagen. A hade med sig sin 10 veckor gamla bebis och visade upp. SÅ UNDERBAR! :-D En himla massa "NAAAAAAWW" och leenden som var svåra att släppa.
Nice!
Sen lyckades jag faktiskt hålla humöret. Kände mig nästan upprymd på hemvägen och fram till kvällen. Kändes bra. :-) Kraschade lite nu när jag gick och la mig men om man slår ut allt på hela dagen så kan man faktiskt säga att det var ok. :-)

God natt på er!