Bra och dåligt

Var i Eksjö i dag och träffade en ortoped angående mina handleder. Jag tycker min karpaltunnelsyndrom har skött sig rätt bra den senaste tiden och då blir man ju lite osäker på om det verkligen behövs några åtgärder. Men å andra sidan så har jag ju inte jobbat på 2,5 vecka också och det kan ju vara anledningen till att det känts så pass bra (helt bra har det ju inte varit). För innan semestern var ju särskilt högra handleden rätt illa. Efter de tester som ortopeden gjorde så märkte jag ju dessutom att det egentligen inte är bättre. Med de besvär jag har och efter testerna så tyckte iaf ortopeden att vi ska operera.
Men jag är osäker. Jag har ju redan opererat högerhanden två ggr innan och vet hur jobbigt det är att vara utan den i 6 veckor. Allt bök runt omkring och så finns det ju en chans att det inte blir bättre. Det kan dessutom, även om det verkligen inte är vanligt, gå illa.
Så jag försöker väga för och emot just nu. Som det känns just nu så är en operation onödig, men så som det kändes innan semestern skulle jag nog inte ha tvekat (tja, kanske lite då).
Det är ju ingen brådska så ortopeden lyssnade på hjärta och lungor och tog blodtrycket och sedan kan jag ringa till henne när jag bestämt mig.
Suck

Annars har det hänt en hel del annat. Både bra och riktigt dåligt.
Min morfars katt gick bort i förra veckan. Hon var lite till åren och har haft en hel del besvär så det var väl egentligen inte helt oväntat, även om det alltid kommer som en chock. Men hon var verkligen en fantastisk katt med väldigt stor personlighet. Det var morfar och Anitas lilla flicka och vi kommer alla att sakna henne väldigt mycket.

Tiden går fort. Peter och jag har redan varit hemma från våran Bröllopsresa i över en vecka nu. Det var helt otroligt i Egypten! Skulle jag börja skriva om det här så skulle jag få hålla på hela natten. Därför väljer jag att inte göra det och i stället hänvisa till min bilddagbok (2-17 maj) där en jäkla massa bilder är upplagda därifrån. Och skulle det vara något ni undrar över så kan ni ju alltid fråga.

Humör

Vilka humörsvängningar jag har haft i dag.
På jobbet var jag på ett bra humör, tills jag råkade säga att det gick lätt att jobba i dag (vad tänkte jag på?) och plötsligt blev zombietrött. När jag kom hem föll jag i ett slags depp-stadie. Hade jag vid det här tillfället slagit i tån eller något liknande hade jag i stället blivit vrålsur. Men det förskonades vi i från. Tack och lov. Därefter skulle jag ner till ICA och handla ett par saker. Satte foten utanför ytterdörren och plötsligt slogs jag av ett lyckorus. Fan vad skönt det kändes att leva just då! Och vilket otroligt väder! 19 grader och sol, det kunde knappast bli bättre. Så jag tog en promenad innan handlingen för att insupa lite av den "friska" luften. Väl hemma skuttade jag faktiskt runt i lägenheten. Jag sjöng något helt otroligt falskt och hoppades nästan att grannarna skulle höra. I morgon är det fredag och sista jobbdagen innan bröllopsresan på söndag.
Nu blir det en choklad HobNobs och en massa Matchbox twenty på hög volym. Hoppas ni alla mår lika bra!

----------------
Now playing: Matchbox Twenty - Real World
via FoxyTunes

Trött

Borde gå och lägga mig nu. De senaste veckorna har det inte blivit så mycket sömn för min del och det känns verkligen, knappt att man håller sig vaken på jobbet. =/ Men det är mycket att tänka på just nu och mycket jag vill göra. Tiden räcker bara inte riktigt till. Dessutom har nacken varit skit denna vecka, är helt stel varje morgon när jag går upp och huvudet värker pga det. Jag skulle verkligen behöva semester.
Men vad säger jag, jag SKA ju på semester! =D

Det närmar sig

I dag är det bara en vecka kvar tills vi far i väg på bröllopsresa till Egypten. Det börjar riktigt klia i fingrarna på att få packa och komma i väg. Men än är det lite kvar att göra ser ni. En del kläder måste tvättas, några småsaker ska inhandlas, ett par saker ska kollas upp, en jobbvecka ska avklaras och TIDEN MÅSTE GÅ! =/
Kollade väderprognosen för Sharm el sheikh tidigare och det ska visst vara 33 grader där i dag (som lägst, i natt, 22 grader).



Tick tack, tick tack...

Lördag

Vaknade i morse och kände att det luktade "bakis" i rummet. Peter var på kommunfest i går och det blev visst lite sent tror jag. =) Värst var det dock när han skulle gå upp och jag upptäckte att han hade rejäla skrubbsår på båda knäna, ena kinden och på pannan. Vad fan!? Men han har ingen aning om hur han fått dem eller vart hans favoritkeps tagit vägen... Lite väl roligt kanske? Och nu ska han alltså, bakfull, sitta i 48h och programmera ett spel till Ludum Dare tävlingen. Och jag gör visst inte saker bättre genom att spela Miss Li och skratta åt hans "huvudrolls" stil när han slåss. =D

Nääää, nu ändrade han visst gubbens stil! =(

På FB finns det en grupp för dem som har en humor ingen annan förstår (?) som jag är med i och de har en bild i gruppen som jag ÄLSKAR (!) Jag blir glad varje gång jag ser den så jag tänkte jag skulle dela med mig av den till er som inte sett den:

Tråk

Vad jag har tråååååkigt! Blä!

Ond axel

I natt vaknade jag av en skarp smärta i min högra axel. Trodde jag hade legat lite dumt på den och försökte mjuka upp den genom lite rörelse. Ingen bra idé då jag var nära att börja lipa för det. Till slut somnade jag iaf om och när jag vaknade så hade jag glömt bort det. Iaf tills jag rörde på armen. =/ Undrar vad jag har gjort egentligen? Har skitont nu och det hjälper inte med värktabletter. Dessutom har jag en himla träningsvärk i mage och rygg efter magsjukan. Vilken toppenhelg det varit för mig! Jävla skit...

Ändrade planer

I går hade jag tänkte mig en mysig kväll för mig själv med ansikts- och ögonmask, hårinpackning och kroppssmör. Kanske lite doftljus och en chokladbit.
Men nej, istället började jag må riktigt illa och efter 2h spydde jag första gången. Det var ingen grann syn gubben fick när han kom hem. En vit fru med stripigt hår och röda prickar i ansiktet. (Nej, ingen barnsjukdom, jag får bara en massa prickar pga ansträngningen). Sen följde en natt med magsjuka och diarré. Vid 10-tiden först slutade eländet (peppar, peppar ta i trä...) I stället hade jag fått feber.
Peter har varit en ängel och köpt cola (avslagen), vindruvor och det första jag åt sen i går, Piggelin. Jag har ALDRIG ätit en så god Piggelin! Han har plött min "pannhandduk" och hämtat vatten åt mig. =*
Nä, den här helgen blev inget vidare. Hade tänkt ta mig till gymmet i dag men tror inte det vore en så bra idé. I stället blir det sängen för att ta igen lite av nattens brist på sömn. Tur att man kan nå både TV och dator härifrån.

PU-samtal

Haft PU-samtal med chefen i dag. Riktigt givande faktiskt. Man kunde liksom lätta ens tankar och känna att han verkligen lyssnade. Aldrig fel det.
Vi tog upp det här med närvara också. Jag har varit lite, i brist på bättre ord får jag säga orolig, över vad chefen har tyckt över att jag faktiskt varit borta en hel del pga migrän. Varje gång vi sjukanmäler oss så ringer en sköterska från Sensia upp oss för att höra vad som är fel och sedan vidarerapporterar det till jobbet. Så mina "sjukdomar" kommer ju fram, men ändå. Han hade en lista på alla ggr jag har varit borta på ett år och hur många dagar per gång. 9 ggr på ett år visade sig. Om man då räknar bort gången jag gick hem mitt på dagar för att jag spydde och då jag var hemma en vecka för feber, så har jag "bara" haft migrän 7 ggr (om jag inte glömt någon annan sjukdom). Låter så lite... Fast varje tillfälle så har jag ju varit hemma 2-3 dagar pga av det så det känns så mycket mer.
Men det "roliga" i det är att min chef också lider av migrän. Har förstår PRECIS hur jag har det just nu. Han till och med kände igen mönstret (dagar per tillfälle i slutet av veckorna) från "sin egen tid". Saken är den att han för några år sedan fick en medicin som helt hindrar hans anfall. Yay, det finns hopp! Det tragiska är att det tog 10 år innan han fick den... =/
Men nu slipper jag tänka på vad han kan tänkas tro när jag är borta, han vet om vad det är.

Chefen sa något annat intressant i samband med det här. Det finns något man kan söka, i samband med försäkringskassan och läkare och sådant, som gör att man kan få slippa den första karensdagen. OM man får det beviljat då. Det vore ju GULD värt! Felet här är ju då att alla gånger jag har sökt för min migrän så har ingen läkare tagit mig på allvar. "Jaha, funkar det med det som finns på apoteket? Inte när du redan fått anfallet? Nä, men så är det ju..." Och så inget mer. 7 av 10 ggr så har jag redan migrän när jag vaknar. Det finns inga tabletter jag kan ta då, dem måste man ju ta vid första tecknet på migränen. Precis, det är ju något jag känner när jag ligger och sover...
Men nu har jag ju gått igenom det som finns på apoteket, de med det verksamma ämnet diklofernak i och de med sumatriptan. Diklofernak (typ Eeze) fungerar inte längre och sumatriptan (typ Oriptan) blir jag helt groggy av och mår väldigt lustigt.
Dags för lite tyngre grejer kanske...

Nähä, nu ska jag pyssla om mig lit tänkte jag. Lägga ansiktsmask och smörja in kroppen i väldoftande krämer. Låter välgörande efter en läng och hård vecka. Yay me!

Lite mycket

På senaste tiden har det varit lite mycket. Det har varit besök hos tandläkaren, vårdcentralen, arbetsterapeutn, polisen, Sensia och gymmet. Utöver det ska jag snart träffa en ortoped och i mon ska jag till en sjukgymnast. Det har varit bettskenor, handskenor, axlar- och nackövningar, samtal, passtagning, träning, planerande, piercing och borttagande av piercing. På det har jag haft migrän, magvärk och allt det andra som jag har sökt för. Ibland undrar jag när allt ska gå tillbaka till det normala igen.

Ledigt

Har haft lite bekymmer med att få semestern att räcka till i år. I och med att jag ska ta ut två veckor nu i maj så blir det bara tre veckor kvar tills den riktiga semestern på 4 veckor... Jag har bett om att få jobba en av dem veckorna, v.31 då fabriken ändå är öppen. Om det inte finns något jobb till mig då så måste jag ta tjänsteledigt den veckan = inga pengar. Jag har väl lite komptimmar som jag kan använda men inte tillräckligt för en hel vecka.
Men i dag hade vi fackmöte på jobbet vilket levererade en lösning. I och med att det är så knapra tider (jag menar, våra högre chefer fick ju BARA en halv miljon i bonus!) så får vi knappt någon löneförhöjning alls i år. 0,9 % vilket motsvarar ca 90 spänn innan skatt. YAY! =/
Men iaf. Facket har förhandlar med företaget, då företaget vill stänga fabriken en vecka vid Kristi himmel, om att förvandla vår "löneförhöjning" till två lediga dagar den veckan (annars hade vi fått kompa) + att företaget bjuder på en dag. Så förutom fredagen den veckan, som vi måste kompa, har vi nu plötsligt en vecka ledigt när Peter och jag är i Egypten. =)
För dem som inte hängde med i mitt svammel så betyder det att det i stort sätt bara går åt en veckas semester under de två veckorna vi är i Egypten. Skulle jag nu inte få jobba v.31 så löser det sig ändå. =)

Segt

Vilken seg dag... Till slut kom vi iaf i väg till gymmet och var lite duktiga. Egentligen skulle vi ha hittat på någon träning ute i det här vädret. 26 grader i solen och 11 i skuggan. Fruktansvärt härligt! Men som det blev så blev det gymmet.

Vi var en sväng till Linköping i går. Det blev lite stressigt för att vi skulle hinna med allt och ändå fick vi bortse från lite. Himla mycket shopping blev det iaf. =) Vi åker ju snart (21 dagar kvar!) och det var/är en hel del vi behöver till dess. Men allt börjar ordna sig nu. Behöver i stort sätt bara skaffa mig ett par badskor, solglasögon och solskydd till oss båda och en bagagevåg. Sedan är det bara till att fara! =D
Tyvärr kommer jag däremot inte att få ha med mig min piercing.
Efter 10 år såg jag till att det verkligen blev gjort, en piercing i läppen. Men den lyckan varade bara i en vecka, sedan hade jag fått en inflammation som ledde till antibiotika och det värsta, piercingen var tvungen att att tas bort. Skit! Men så fort allt har läkt igen så blir det ett nytt försök. Jag SKA ha min piercing! Och kanske några fler... ;)

Födelsedags"barn"

Grattis på din 29års dag älskling! :-*

Det var en gång...

...en kvinna vid namn Jenny och så länge som hon kunde minnas så hade hon haft en faslig otur med just cyklar. Det var bla den där cykeln i familjens sommarstuga när hon var liten, som kedjan hela tiden hoppade på. Hon minns gånger då hon inte fått stopp på cyklar och när cyklar tyvärr fått stopp PÅ henne.

Den här oturen fortsatte även när hon växte upp.

Hon hade en begagnad, silverfärgad cykel som hon hade fått från sin morfars bror. Det var henne första riktiga vuxencykel och den susade hon nerför backar, med en fart som fick henne att känna sig som ett med vinden. Den var henne trogen många år och fungerade i stort sätt felfritt.

Tills det år hon fyllde 21.

Hon var inne på sitt andra jobb som personlig assistent och var i stort sätt tvungen att ha en cykel. Det var då den silverfärgade cykeln la av. Det var hjulen, kedjan, och gud vet allt som bara sket sig hela tiden. Hon började då låna sin mors cykel. Modern använde den ändå inte och den funkade fint till Jenny. Tills även den, inom loppen av ett halvår, började krångla. Både däck och slangar fick bytas och till sist gav bakhjulet helt upp. Det gick helt enkelt inte att cykla på den längre.

Det var då Jenny förstod att det kanske var bättre att skaffa en helt ny cykel. Men som den lågavlönade timvikarien hon var så fick det bli en billig och då föll valet på ICA. De sålde just då Dacke-cyklar får ca 1700kr vilket passade hennes plånbok bra. Hade hon bara vetat det hon vet i dag så skulle hon nog ha tänkt sig för både en och två ggr innan hon till slut hade kommit fram till att det nog varit bäst att inte köpa den.

Redan från början så började styret att krångla. Hur många ggr och hur hårt hennes bror och sambo än drog åt så släppte styret efter ett tag. Det tillsammans med en del småfel gjorde att cykeln fick lämnas in på ICA igen för att fixas. Det dröjde veckor innan hon fick tillbaka den, men när hon väl fick det så trodde hon att allt skulle vara bra.

Det var våren -08, Jenny hade bara några månader innan börjat på sitt nuvarande jobb, då hon en morgon fick vara med om en störtdykning. Hon hade märkt ett par ggr innan den här dagen att kedjan på cykeln inte var som den skulle. Men just den här morgonen, när hon var i full fart nerför en lång backe, så hoppade den. Visst det fanns en handbroms, men som den skitcykel det var så fungerade den inte, den hade inte klarat vintern.

Hennes alternativ vid den här tidpunkten var att fortsätta nerför och bara hoppas hoppas att det inte kom ut någon bil från någon av tvärgatorna, att slänga sig åt sidan och glida på grus och asfalt tills hon stannade, eller att göra som hon då gjorde: Att styra upp för gräsmattan på hennes högra sida och hoppas på att buskarna i trädgården skulle ta emot henne.

Det gjorde dem inte.

I stället for hon rakt över buskarna och landade med händer och ansikte rakt ner i den hårda marken. Cykeln den kom efter och träffade henne i ryggen. Minnet just här är lite suddigt för henne, men hon minns att hon försökte ropa men inte fick rösten till att bära. Att hon kunde se hur blodet rann från hennes ansikte ner på backen och att hon spottade grus och gräs. Till slut orkade hon iaf att resa sig upp, samla ihop alla sina saker, till och med knappen som hade slitits av hennes kappa, och ta sig hem.

Resultatet av detta blev en bruten hand som ledde till operation, skadade tänder och revben, hjärnskakning, skrubbsår och 6 veckors sjukskrivning från jobbet.

Skitcykel tyckte hon och sa till sig själv att aldrig mer sätta sig på den.

Men med tiden läkte alla hennes skador och inom ett år var hon uppe på cykeln igen. Om än dock väldigt försiktigt i backar.

Cykeln var lagad, men förtroendet var brutet.

Tiden går och det gör cykeln också. Tills lysena slutar ett fungera, de nya lysena blir stulna gång på gång, det blir hål på bakdäcket och kedjan börjar hoppa igen.

Fastän Jenny och hennes man, sen ett halvår tillbaka (tihi), fixar däcket och spänner kedjan så funkar det inte. Kedjan fortsätter att hoppa, det låter lustigt om den och hela cykeln känns sned.

För tredje gången sen hon köpte den förbannade cykeln så lämnar hon in den. Den här gången kostar det ännu mer. Två nya däck vara bara en sak som stod på menyn. Men vad "gubben" än gjorde så funkade den iaf igen. Tja, sånär som på att växlarna bara fungerar när det är milt ute och att den annars fastnar på 2:an och växeln slirar då och då.

I morse dock, när Jenny som vanligt kommer ut från sitt hem och ska cykla till jobbet, är den borta. Cykeln står inte där hon hade ställt den i fredags. Bara borta!

Jävlar förbannade balle! För att bara nämna några finkänsliga ord som kom ur hennes mun staxt efter upptäckte. Det var bara till att sätta benen i "vevning" och gå till jobbet.

Mirakulöst nog kom hon inte för sent och dagen går sin gång. På vägen hem kommer dock tanken upp i hennes huvud att hon kanske bara var så otroligt tankspridd i fredags att hon hade lämnat den utanför ICA? Nä... Inte troligt, men kolla kunde hon ju, det behövde ändå handlas. Sagt och gjort, hon styrde stegen mot ICA och blir inte så värst förvånad när cykeln inte står utanför. Men Jenny går iaf in och handlar det hon ska och när hon kommer ut sveper hon ännu en gång med blicken över alla cyklar.

Och där, tvärs över gatan, vid bion, ligger en cykel omkullvält med en sadelmuff på. Hon går närmare och ser att det faktiskt ÄR hennes skitcykel! För första gången någonsin blir hon faktiskt glad över att se detta missfoster till cykel!

Så till alla cyklar här i världen, till alla som stjäl, vandaliserar cyklar och allt annat som har med cyklar att göra: Jenny må svära och gorma att hon ALDRIG mer kommer att sätta sig på en cykel mer i hela hennes liv och definitivt inte Dacke-cykeln! Men förr eller senare så gör hon det ändå för det ska ni veta, hon är en riktigt envis jävel!

The End

Samvete

Är det bara jag som får dåligt samvete när man dödar en sims? Spelade häromdagen och råkade av misstag (faktiskt!) ta död på pappan i familjen. De hade precis flyttat till ett nytt hus och fått sin andra son när jag tyckte att de skulle spara pengar genom att själva reparera "sopmaskinen". Summan av kardemumman, han fick en dödlig stöt och på bilden ligger han död framför sin äldsta son och fru medan liemannan kommer för att hämta honom. Suck!