Nötfria

Nu är det gjort. Nu är Jeppe och Bus av med kulorna.

Varken Jeppe eller Bus har varit utanför dörren (förutom när de smitit ut i trappuppgången) så de var INTE glada över att komma ut. Vi hann inte mer än att komma utanför lägenhetsdörren förrän Jeppe började skrika och Bus svarade. Ett plus är att de verkade inte mer rädd för bilen än för världen.

Vi var och hämtade dem vid ett ungefär (då hade dem varit där i 2½ timme), vi tyckte att det var bäst att ta hem dem medan de fortfarande halvsov.

Eftersom de hade kissat på sig ganska mycket i buren, hos veterinären, fick vi några "plastfiltar" att ha om dem när vi åkte hem. Väl hemma la vi dem i deras fåtölj i storarummet, men där ville de inte stanna länge. Båda två försökte hasa sig ner på golvet och i väg. Men bakbenen ville inte det de ville (hade ganska roligt åt det, det ser ju faktiskt ut som om de vore fulla när de vinglar...), till slut gav dem upp och la sig på golvet.
Då la vi dem på fåtöljen igen där de somnade.
Nu har den senaste sprutan börjar verka så de är uppe och vinglar i lägenheten. Zoomer och Sussie viker inte från deras sida och håller koll så att allt går bra. Lillan och Topsy däremot har gömt sig under soffan och vägrar att komma fram. Det är väl lukten de inte känner igen skulle jag tro.

Får väl se när Jeppe och Bus blir hungriga. De, till skillnad från resten av katterna, har ju inte ätit sen i går kväll. Men just nu verkar de inte så sugna på annat än att sova, testa sina ben och tvätta sig.

Jeppe och Bus

Nu slipper vi åtminstone att oroa oss om att det ska bli fler katter. Det räcker så gott med 6 st.

Taskig flickvän

Ja, det är inte bara Peter som kan vara taskig. Jag kan det med. =o)
Häromdan, tror det var i torsdags, så hade Peter lite svårt att komma upp på morgonen och eftersom jag är lite av en tidsnazist (har INGET med riktig nazismen att göra!) så tänkte jag hjälpa honom lite så att han inte kom för sent till jobbet.
Tyvärr är det så att... Ja, jag kan vara en riktig plåga! Särskilt när jag på morgonen ska väcka någon (det kan min kära mor och bror intyga). Och den här gången var inget undantag. Jag höll på tjata och tjata: Gå upp nu Peter. Ska du inte gå upp nu Peter. Det är dags att gå upp nu Peter. Du får inte komma för sent nu Peter. Upp nu Peter. Klockan är mycket Peter. Och så vidare. Samtidigt som jag höll på att putta till honom hela tiden.
Snacka om att han blev sur! ;oD
Oftast mumlade han bara saker som jag nog är tacksam för att jag inte hörde. Men så kom det små uppmaningar som: NU FÅR DU TA OCH SLUTA! Som fick mig att vilja störa honom ännu mer. Tihi tihi...
När han väl kom upp la jag mig till rätta bland dem varma sängkläderna och somnade så småningom om.

Jag tror det var på lunch sen som han beskrev hur han hade uppfattat morgonen. Enligt honom hade jag varit oförskämt pigg och tjatat på honom så att han höll på att explodera, och när han sedan väl gick upp hade jag lagt mig till rätta (och här går hans röst nästan upp i falsett) och somnat om!
Skandal vet ni! Och ni skulle ha sett hans min... Jag höll på att skratta ihjäl mig!

Så, det gör nog inte så mycket det där med bunken och att han skrämde mig halvt fördärvat. Jag fick min hämnd och kan få den i stort sätt när som helst.
För en sak, mina kära läsare (mamma, Peter och ibland Peters mor) jag kan verkligen vara en riktig plåga! Moahahahahhaha.... ;o)

Taskig pojkvän

Jag har kommit fram till att min pojkvän är ganska taskig.
Han brukar alltid "fnissa" lite när jag inte når tex en bunke på översta hyllan i köket och sedan mår han nog ganska bra när han, utan att ens höja sig på tå, tar ner bunken och ger mig den. Den minen han har då får en ibland att vilja nypa honom ordentligt i näsan. ;o)
Häromdan ville jag verkligen få ner den där bunken helt själv. Så jag skräckte på mig så mycket jag bara kunde, hoppade och gruffade. Till slut tog jag en "stektång" och började putta till bunken så att den kom längre och längre ut.
Ni kan tänka er hur gärna jag verkligen ville ha ner den alldeles själv när Peter stod jämte hela tiden och småflinade åt mig.
När jag puttat till den tillräkligt, för att den ska ha en kant utanför hyllan som jag kan få tag i med fingrarna, släpper jag tången och sträcker mig på riktigt ordentligt och får tag i den så pass mycket att den lutar över kanten och är på väg att trilla ner.
Jag sträcker upp både händerna så att jag kan ta emot den.
Den är på väg.
Jag ser den komma.
Den är nära.
DÅ sträcker den småflinande Peter upp handen och puttar in den längst in på hyllan igen.
Tror ni jag blev glad då?

...

En annan händelse som stärker den teori jag har om att Peter har en mörk sida:
Jag ligger lugnt på soffan och tittar på Tv medan Peter sitter vid datorn. Jag känner att jag är lite sömnig och sluter ögonen för en sekund.
Antagligen nickade jag till.
Under tiden hör Peter att jag snarkar och går fram till mig. Fastän han vet så väl att jag inte klarar av att ha något eller NÅGON framför ansiktet när jag vaknar (det har han märkt tidigare), så lutar han sig fram och ger mig en puss.
Allt jag märker är att jag vaknar av att något varmt och fuktigt är på mina läppar och att något stort och mörkt är precis framför ansiktet.
Vad gör jag då? Skriker så klart!
Sedan har han mage att säga att JAG skrämde HONOM!

Jisses... Undrar om han verkligen vill ha en flickvän? ;o)

Nä, nu ska inte jag vara taskig. Peter har sina bra stunder med. Ibland. Någon gång. Eller?
Det måste ju inträffa! ;oP

Förresten är det 7 månader sedan vi blev tillsammans i dag. Wee!
Älskar dig Peter!

Hörnskrivbord, dofter och Peter

Tidigare kunde jag säga att jag sitter vid pojkens nya fina Mac mini (det är något särskilt med mac...). Nu kan jag säga att jag sitter vid pojkens nya fina Mac mini OCH hans nya fina hörnskrivbord/databord. ;o)

Peter och jag skulle gå ut en sväng i går för att ta oss något att äta och för att det var så härligt väder (dock lite blåsigt) och då skulle vi först gå till Jysk (som öppnade här i stan i torsdags) då Peter hade varit där i går och kollat in ett hörnskrivbord. Efter lite betänketid slog han till.
Det var först efteråt som vi kom på att det nog skulle vara lite tungt att bära det därifrån och hem. Som tur är har jag en gullig mamma som kom dit med bilen. Tack mamma!

Därefter blev det "ihopmontering". Pojken satt på golvet och pusslade meden jag tittade på och emellanåt fnissade... =o) Men nu står den här, alldeles träig och fin.

I förrgår var jag i sommarstugan. Det var ju så underbart väder att man kunde sitta ute i bara linne och inte frysa ens när det blåste. Men tyvärr verkade det som om gräset också tyckte detsamma eftersom det hade sträck på sig så mycket som möjligt.
Så det blev att klippa gräsmattan igen. Men tack vare korna som flydde och sprang lösa på gräsmattan i höstas (tror att det var då) när marken var lerig och mjuk och efterlämnade massor av hålor så går det knappt eftersom gräsklipparen bara fastnar i marken. Kul.

Sedan tvättade jag av bilen när vi ändå var där uppe. Dock inte så noga, det behöver vi nog pasta till. Men iaf så hade vi inget medel till fönsterna så mormor sa att jag kunde blanda ättika med vatten och spruta på. Mmm ättika... Det både smakar och luktar gott. =o)

Ja, jag är ganska mycket för lukter. Jag har väldigt svårt för lukter som inte luktar gott. Jag tror inte att jag skulle tex spy om jag skulle se något riktigt äckligt, däremot skulle jag nog göra det om jag kände lukten.
Lite roligt, medan Peter vill lukta på det mesta, vill jag SLIPPA lukta på det mesta. OM det inte är så att det luktar gott. Jag kan bli alldeles lyrisk av något som luktar gott. Tänk bara att stå i en skog när det nyligen har regnat. Eller att stå i en trädgård (jag tänker då på den i stugan) när luften är varm, gräset är nyklippt och vinden för med sig alla dofter från blommorna, sirénerna, körsbärsträden och buskarna. Mmmm...

I fredags fyllde ju Petra år och då var vi och Emelie ute en sväng. Det var roligt, det var ett bra tag sedan vi var det bara vi tre. Men jag kan inte precis säga att det var mycket folk. Fast å andra sidan kan man ju inte säga att vi var på ett ställe där de flesta i vår ålder går till. Så vill man träffa tex killar så går man någon annan stans. Men eftersom både Petra och jag är i stadiga förhållanden och mycket kära så går vi ut bara för att umgås och ev träffa någon bekant. Därför är Baronen ett bra ställe eftersom de inte spelar lika hög musik. Däremot träffar man ibland en hel del på torget efter 1. Det som är bra med en småstad som Tranås: Folket går till olika ställen under kvällen, men vid 1 så samlas alla på torget.
När vi stod där kom det fram en kille som försökte få med oss på efterfest. När han tjatat en stund började han ropa på sina polare som även de, när de kommit fram, började tjatat om att vi skulle hänga med. Alla hade de druckit för mycket och visste säkert knappt vad de själva sa. Förutom en av dem. Han däremot stod mest tyst med en stadig blick och lyssnade. Till slut tröttnade vi en del på dem och började prata om saker bara vi sinsemellan. Men när jag började prata om att Peter nog satt hemma och programmerade just då på sin nya Mac tog "den tysta killen" några steg framåt och började fråga i vilket språk Peter programmerade i osv och lyssnade faktiskt när man svarade. Jag tror att Petra och jag Emelie blev lika förvånade. Sedan började vi prata om katter och brandalarm som går på av ingenting. Det är nog första gången jag har träffat en främmande kille på torget efter 1 som INTE är full. Tummen upp till alla killar och tjejer som är så! ;o)

Vid 2 var vi trötta och sa därför hej då till killen och hans polare och gick sedan hem. Och vad finns det som är bättre än att gå hem till sin pojkvän och få en rejär kram av honom? Inget, särskilt inte när pojkvännen är Peter! =*

Jisses vad varmt!

Jag cyklade till och från Aktivitetshuset nyss och är nu så varm att det faktiskt känns lockande att krypa in i frysen och stänga dörren. Det är sådana här dagar man ska vara på landet. Närmare bestämt i våran sommarstuga. Tänk att sitta ute och bara koppla av med en bok. Hoppas vädret håller i sig hela helgen (om jag ska klaga så kan det blåsa liiite mindre, tack) så att man bara kan ta det lugnt när vi åker dit. Förra helgen klippte jag både gräsmattan och körde med trimmern och just nu känns det väldigt skönt att ha det gjort.

Förutom den lilla turen till Aktivitetshuset nu på morgonen, kommer det här nog att bli en mycket trevlig dag. Min bästa vän fyller 20 i dag (GRATTIS PETRA!) så det ska firas. Och både innan och efter ska jag till min älskling (puss, Peter!). Dessutom är det fint väder och jag är på strålande humör!

Förresten, det är ingen som har några bra förslag på vad man kan ge till en tjej som fyller 20? Jag får inte pengar förrän nu i eftermiddag och måste snabbt komma på något till henne. Jag älskar att köpa saker till andra, såvida jag har pengar och vet VAD jag ska köpa.
Nä, antar att ni har lika många idéer som jag just nu...
Nåväl, jag kommer på något.

Ha en så underbar dag allihop!

Studieplaner

Har kollat runt lite efter olika utbildningar och hittat ett par som låter intressanta. Men det är ju lite sent att söka in nu till hösten. Tom på aktivitetshuset tycker att jag ska göra det iaf eftersom jag kan få en plats som reserv. Men innan dess måste jag väl läsa in något ämne vilket nog bara är bra. Kan behövas en mjukstart till pluggandet eftersom det iaf var ett år sedan jag senast satt vid skolbänken.

Ett ämne som jag i stort sätt måste läsa är matematik C. Jag läste A och B på gymnasiet och hade ganska lätt för det. Men jag är sådan att använder jag mig inte av det jag har lärt mig så glömmer jag bort det ganska fort. Så jag får väl se hur det kommer att gå när jag kastar mig in i C. Förhoppningsvis kommer minnet för en gångs skull att backa upp mig, annars kommer jag väl att sitta där som ett fån och räkna på fingrarna.

Det var dock ett program som sista anmälningsdagen var i oktober och sedan började man till vårterminen. Det skulle inte vara så dumt. Då hinner jag ju också bekanta mig med tanken lite mer. Tror ändå inte jag hittar ett jobb innan dess och i stället kan jag söka praktik inom något med djur och se om det skulle passa mig eller inte. Hm... Låter ju nästan som en plan.
Fast ni ska se att arbetsförmedlingen och aktivitetshuset tycker något helt annat.

Första dagen på Aktivitetshuset

Då har man börjat på Aktivitetshuset då. Var där första gången i dag och ska tillbaka på onsdag. I morgon ska jag i stället till Arbetsförmedlingen för att prata om vad det finns för möjligheter till studier. Det är lustigt, min handläggare på Af var på mig om att hitta praktikplats, det tyckte hon var det viktigaset just nu (förutom att söka jobb då). Men handläggaren Tom på Aktivitetshuset tycker det är bättre att börja studera.
Folk får gärna bestämma sig!

Annars hade jag faktiskt tänkt att söka praktik på veterinärskliniken här i stan. Av någon anledning har jag blivit ganska sugen på att prova på att jobba med djur. Jag har ju ingen som helst erfarenhet av det förutom den jag får av att ta hand om mina 6 ullbollar hemma. Och inte heller någon utbildning, så det är inte säkert att någon skulle vilja ha mig ens som praktikant. Jag skulle ju kunna vara mer i vägen än till nytta.
Men, det kan ju inte bli värre än ett nej. Så jag får se vad som sägs i mon. Finns det inget bra just nu så kan jag ju ringa och fråga.

I bland får jag sådan lust att vara med om något nytt. Jag vet inte hur jag ska förklara det... När jag började gymnasiet så var det ju en helt ny skola i en stad som jag inte kände så väl, med många nya ansikten och nya rutiner. Visst var det nervöst och lite jobbigt att inte känna till allt omkring sig. Och just då så uppskattade jag det kanske inte så mycket. Men nu så saknar jag det. Jag tycker om att komma till en plats jag inte känner till och sedan utforska det och göra mig hemmastadd där. Det är mysigt.

Den upplevelsen skulle jag gå miste om om jag valde att studera på distans. Jag har kollat runt lite vad det finns för kurser och program man kan gå på distans och det finns en del för utbildningar med data. Och det är jag ju intresserad av. Det vore ganska smidigt också eftersom jag varken slipper pendla eller ev flytta. Men samtidigt vore det roligt att träffa lite nya personer och se några nya platser.
Så vad göra?
Skulle tro att det för närvarande bli att vänta och se.

Lite bilder

Egentligen har jag inget att skriva i dag. Vi skulle upp till stugan för att greja lite men eftersom det har regnat i natt är det för blött för det.

Nej, i stället vill jag bara dela med mig av dessa bilder på mina underbara katter, Zoomer och Sussie, när de var ca 7-8 veckor.


Zoomer och Sussie


Sussie


Zoomer x2


Zoomer och Sussie


Sussie

Dessa bilder får mig även att tänka på hur bra man egentligen hade det i skolan. Man fick i stort sätt hur mycket fotoutrustning som helst gratis, som fotopapper, vätskor, s/v film osv. Mycket, mycket trevligt! =o)

Stolt matte

Varje gång jag sover över några nätter hos pojkvännen blir Zoomer deppig. Sedan när jag kommer hem blir han antingen sur på mig eller jätteglad. Men den här gången när jag åkte fick han följa med.
I början tyckte han INTE om det. Gick omkring lite i Peters lägenhet och sniffade, sedan la han sig under soffan och stannade där ett bra tag.
Men när han hade varit där någon dag eller två började det att bli bättre. Han kom och strök sig mot benen och ville bli upplyft och klappad (katten alltså).
Sedan köpte jag en leksak till honom som såg ut ungefär så här:

Kattleksak

Den tyckte han var jätterolig. Så sött när han boxades med musen och ibland kunde han ta tag i den med tänderna och släpa upp den i sängen. Min gulle-Zoomer det! =o)

Är faktiskt ganska stolt över Zoomer. Visst var det lite sisådär i början. Men överlag så var han väldigt duktig. Sa man åt honom att gå ner från bordet så gjorde han det. Han förstörde ingenting och var bara så söt hela tiden.
På vägen hem skrek han i bilen, men han dreglade, bajsade eller kissade inte (som han gjort tidigare) utan var ganska lugn faktiskt och han gick hela vägen från bilen och till trappuppgången helt själv. Dessutom sprang han inte och gömde sig såfort vi kom innanför dörren som jag trodde utan pussades lite med Sussie och sedan var allt som vanligt igen.
Jag är en riktigt stolt matte!

Zoomer

Nej, nu ska jag gå och lägga mig... Har så himla ont i magen... =o(

Ingen mässa

Jaha, då har jag bestämt mig för att inte åka på Foto- och videomässan i morgon.
Tja, egentligen har jag inte bestämt mig för att inte åka. Jag har bara inte bestämt mig och därför kan jag inte åka. Har förresten inte pengar till det ändå så...
Men nästa år (som jag säger varje år) så SKA jag åka!

Har äntligen fått ändan ur vagnen och skickat in en intresseanmälan för att ge blod. Sen jag fyllde 18 har jag tänkt att göra det. Men det har bara inte blivit av. Men nu så.

Nej, nu känner jag att jag ska ta och sussa kudden.

Lite väder och mina katter!

Bläää... Vilket väder det ska vara då. Kallt, dimmigt och regnigt.
Så länge man är inne får det gärna vara så. Men jag ska ut senare i dag och då är det inte vidare trevligt. Särskilt inte om man ska cykla, dimman och regnet går enda in till underkläderna. Burr!

Nåväl, är det kallt får man väl kura ihop sig med någon av de här:


Bus och Jeppe


Sussie


Bus, Lillan, Jeppe och Topsy


Zoomer

Eller med sin pojkvän... ;o)

Bus

Vem behöver egentligen en väckarklocka när man har katter? Halv 6 vaknade jag av att Bus satt och slog (med klorna) på mina tår som stack fram under täcket. Som tur va så kunde jag somna om igen. Inte fasen ville jag går upp SÅ tidigt, där går nog gränsen.

Men på tal om Bus...
I går när jag satt i soffan skulle Bus promenera förbi mig på ryggstödet, som han brukar. Men den här gången fick han syn på något han inte gillade, något som fick honom att rygga tillbaka och slå i luften med framtassarna. Det var en hästsvans. Inte en svans på en häst nu utan hår som var uppsatt. Han vägrade att gå i närheten av den. Och råkade jag röra på huvudet ryggade han tillbaka ännu mer. Eftersom jag inte ville att han skulle börja slå på "svansen" och ev fastna så försökte jag ta ner honom från ryggstödet. Men då började han sparka med bakbenen och fastnade med en av sina klor i kinden på mig. Aj.
Sedan var han snabbt upp på ryggstödet igen. Han kunde ju inte släppa "svansen" med blicken, den kunde ju attackera! =O
Då fanns det bara en sak att göra. Ta av snodden så att "svansen" försvann.
Vilken blick Bus gav mig då!
Efter det var han inte längre rädd men fortfarande väldigt nyfiken. Tror han låg i någon halvtimma efteråt och bara luktade och bet i mitt hår (från ryggstödet).
Så... Mitt hår är inte slitet och rufsigt pga att jag plattar det så ofta utan för att jag har katter som ligger och biter på det. Så det så.

Ekonom? Jag?

Jaha... Gjorde ett litet test på jobbkoll.se om vilket yrke (enligt "dem") som jag skulle passa som. Efter några frågor blev det svaret: Ekonom! Jag som inte ens kan få pengarna att räcka till slutet av månaden...Här kommer även den lilla beskrivningen av mig som följde med:

Den pålitliga

Pålitlighet är ditt honnörsord. Du ser till att alltid vara i tid
och hålla vad du lovar. Varken mer eller mindre.
Du är ytterst sällan festens medelpunkt, men du uppskattar
dina nära och kära mycket och drömmer om att bilda familj
som du kan ta hand om och försörja.
Yrkesmässigt passar du för att bli ekonom, där din pålitlighet
och även din noggrannhet kommer väl till pass. Det är inte osannolikt att du blir revisor och att du i sådant fall blir en
sådan som inte vet vad begreppet "kreativ bokföring" innebär.
Det är bra. Din ärlighet och redighet kommer troligen inte
att leda dig till stjärnorna, men du är ju inte intresserad av
att bli rik och berömd heller. Du vill mest trivas och vara glad.

Visst finns det en del där som stämmer. Visst finns det en hel del som stämmer. Men i stort allt, det där är INTE jag!
Och ekonom eller revisor... Skulle inte tro det.

Mmm...

Ca en timme kvar tills pojken kommer hem... Sitter vid hans dator och har roligt. Tog en massa kort med mobilen och förde över dem till datorn så att jag kunde skicka dem till min mail.

Jaha, och snart blir man fattig igen. Fastän jag precis fått pengar. Min bror märkte häromdan att våra två yngsta hanar, som inte är kastrerade, försökte "hum humma" lite på sina systrar.
INTE bra!
Som tur är så verkar inte systrarna vara mogna för något sådant. Men man vet ju aldrig, sådant kan gå fort. Så nu blir det att ringa veterinären så att hon kan knippsa något på dem. Blir en både smärtsam och kostsam historia. Undrar om man får rabatt?

Har äntligen varit en sväng till stugan också. I söndags. Massor som behövs göras. Särskilt med gräsmattan. I höstas när gräsmattan var mjuk och "slabbig" lyckades korna i hagen rymma och trampade glatt omkring på gräset. Så nu är det en massa hålor och dynga på det. Blir roligt att försöka klippa det sen.
Men det var härligt att komma upp dit. Känner mig alltid så lugn och glad av att gå omkring där.
Första gången Peter var där också, och att vara i hans famn där uppe var underbart. Och varför skulle det inte vara det? Var ju på mitt favoritställe på min favoritplats. Inte dumt det inte! =o)
Vilket väder det var sen! Kunde ju gå ute i kortärmat och ändå vara varm. Solen sken och luften var underbar!
Då mådde Jenny riktigt bra!

I dag har det i stället regnat. Inte så väldigt mycket och det behövs regn så det är ok. Temperaturen har sjunkit lite. Men det är fortfarande skapligt ute.

Ska åka hem i dag med. Har absolut inget emot att åka hem, jag har bara ingen lust att åka härifrån.

Var är mina pengar?

Ska få mina pengar i dag. Väldigt tacksam över det eftersom jag bara har en 50 öring i plånboken och en skuld på 29 kr på kontot. Behöver köpa några saker också.
Pengarna ska komma in efter 3 var det sagt. Klockan är efter 3. Men inga pengar...
Förvisso är "efter 3" från 3 och enda tills 12.
Men det skiter jag i! Jag vill ha mina pengar nu! VAR ÄR MINA PENGAR?

=o(

Förresten, för ca en halvtimme sedan slukade musen det sista ur de stackars batterierna... Hade inga sådana batterier hemma så bror min fick göra en provisorisk lösning innehållande svart tejp, ett par sladdar och ett annat slags batteri.
Funkar skapligt.

16:17
I got my money!